Äntligen vård för papperslösa

I många år har Kristdemokrater kämpat för att gömda och så kallat papperslösa flyktingar ska få rätt till vård i Sverige. Att människor stängs ute från vård som finns tillgänglig är inte värdigt ett rikt land som Sverige. Nu har regeringen äntligen kommit fram i frågan tillsammans med Miljöpartiet och om ett år så ges gömda och papperslösa samma rätt till vård som asylsökande har idag. Rätten till sjukvård är en mänsklig rättighet och den kan inte tas ifrån människor för att de inte har alla papper i ordning.

Särskilt viktigt är det att barn till gömda flyktingar nu får rätt till subventionerad vård. Det är helt orimligt att barn ska gå miste om vård på grund av föräldrarnas val att gömma sig. Vård för gömda och papperslösa ger trygghet och en bättre situation för några mycket utsatta grupper i vårt samhälle.

Valfrihet på riktigt

I vårterminens sista partiledardebatt framkom med önskvärd tydlighet att valfrihet inte är något som alla politiska partier gillar. Såvida man inte själv från politiskt håll har bestämt vilken sorts valfrihet som man vill se. Risken finns att medborgarna vill ha den valfrihet som inte stämmer överens med politikernas.

Alliansregeringen har infört en rad valfrihetsreformer, särskilt på socialminister Göran Hägglunds område. Valfrihet att välja vårdcentral, LOV (lagen om valfrihet inom äldreomsorgen), apoteksreform för fler apotek, och valfrihet att välja barnomsorg eller vårdnadsbidrag. Listan kunde göras ännu längre.

Just familjernas möjlighet att själva fördela föräldraledigheten och välja barnomsorg för sina barn är mycket känsliga frågor, inte endast för vänsterpartierna. Det till synes självklara att föräldrar vet bäst vad som passar deras barn och familj vid olika tillfällen accepteras inte, utan detta vet politikerna bättre. Detta blir särskilt tydligt när det är fråga om kvotering av föräldraförsäkringen. Här vill flera partier låta sin klåfingrighet få fritt spelrum. Man vet minsann bäst hur mammor och pappor ska fördela dagarna sinsemellan oavsett vad dessa må tycka.

Att kvotera föräldraförsäkringen kan få flera allvarliga och negativa utfall konsekvenser. För små- och soloföretagare kan detta resultera i att välja mellan att verksamheten får läggas ned eller drabbas ekonomiska svårigheter och att familjen inte alls får ut sin rättmätiga del av samhällets stöd till barnfamiljer.

För studerande kan det uppstå motsvarande situation där en nyinköpt och belånad bostad måste avyttras, då familjens inkomst drastiskt sjunker eftersom man är beroende av den arbetande förälderns förvärvsinkomst.

Kristdemokraterna avvisar krav från klåfingriga politiker och värnar familjers rätt att själva bestämma om hur man vill ordna sina egna angelägenheter och utforma sin vardag.

Nej tack till kilometerskatt

Vecka 47

I veckan hade skatteutskottet debatt om budgetpropositionen för 2012. Flera oppositionspartier, däribland Socialdemokraterna, har föreslagit en "vägslitageavgift" för lastbilar. Detta föranledde mig till följande utspel:

Socialdemokraternas politik hade inneburit ett hårt slag direkt mot den svenska åkerinäringen och den svenska landsbygden om den blivit verklighet. Förslaget att med en kilometerskatt finansiera utbyggnad av tunnelbana i Stockholm och bostadsbyggande i storstadsregionerna skulle medföra kostnader för åkerierna med 280 000 kr/år för varje lastbil.

Att döpa om skatten från kilometerskatt till vägslitageavgift gör den inte mindre skadlig. Med ökade transportkostnader med 14 kr/mil skulle hela transportnäringen stå inför mycket stora problem. Kostnadsökningarna går ut över såväl anställda som åkeriföretag och kunder. De stora förlorarna förutom åkerinäringen är förstås de boende på landsbygden som riskerar att få ett sämre utbud av varor och tjänster till högre kostnader.

Socialdemokraterna talar om differentiering av kilometerskatten och försöker få det att låta som att ingen kommer att behöva betala för denna skattehöjning. Men faktum är att lastbilar inte betalar skatt, det är enskilda skattebetalare och företag som gör det. Och de pengar som staten skulle tjäna på denna skatt vill Socialdemokraterna använda för att förbättra tillväxten enbart i landets storstadsregioner. Socialdemokraternas Sverige sträcker sig tydligen inte längre än till ändstationerna på Stockholms tunnelbanelinjer.

Klimathysterin i Riksdagen fortsätter

Vecka 43

I veckan hölls en utrikespolitisk debatt i Riksdagen. I en reservation till betänkandet 2011/12:UU3 skriver Miljöpartiet att "Till följd av klimatförändringen smälter isarna i Arktis med en förfärande hastighet. Sedan 1980 har nästan hälften av Nordpolens vinteris försvunnit och inom tio år kan Arktis vara helt isfritt på sommaren.”

Man undrar hur hysterisk eller okunnig man får vara som parti och riksdagsledamot när det gäller fakta. Uppenbarligen omfattar inte saklighet klimatfrågan utan på detta område får man i text och tal hävda vad som helst utan koppling till verkligheten. Oroande är att ingen i kammardebatten påtalade osakligheten i Miljöpartiets reservation

För att få reda på fakta behövs endast en PC med internetuppkoppling. Det finns flera institut, som dagligen mäter polarisarnas yta och tjocklek. Ett välkänt institut är Cryosphere på vars nätsidor man kan konstatera att isytan i Arktis vintern 1980 var 14,7 miljoner kvadratkilometer. Vintern 2010 var isytan 13,6 miljoner kvadratkilometer. Detta är en minskning med ca 7 procent. Sommarisen var 1980 5,5 miljoner kvadratkilometer och 2010 uppgick den till 3,1 miljoner kvadratkilometer. En minskning med cirka 45 procent. Sommarisens ytan har ökat något från 2007.

Om man ser till Antarktis under motsvarande period har vinterisen ökat med 4 procent och sommarisen med cirka 1 procent.

För att reservationens påståenden ska inträffa måste jordaxelns lutning förskjutas. Hur detta ska kunna inträffa på grund av mänskliga aktiviteter framgår inte av Miljöpartiets motioner och reservationer. Men med tanke på de verklighetsfrämmande påståendena i reservationen kommer sannolikt snart en motion med svar även på denna fråga att inlämnas till Riksdagen från nämnda parti.

Låt Ganna få stanna

Vecka 42

En av denna veckas stora händelser i Sverige är den nu stoppade avvisningen av 91-åriga ukrainska kvinnan Ganna. Hon har inte beviljats uppehållstillstånd på grund av att hon inte uppfyller de kriterier som gäller för detta. Förutom att hon inte har någon anhörig kvar i sitt hemland, är hon också sjuklig.

Det är riktigt att nuvarande regelverk inte medger uppehållstillstånd för personer i motsvarande situation och Migrationsverket gör här inget sakligt fel i sin bedömning.

Den fråga som ska ställas är om nuvarande lagstiftning är rimlig och uppfyller det som kan betecknas som humant utifrån människovärdesprincipen. Vill vi ha en migrationspolitik som beaktar denna universella princip måste denna också sammantaget ta hänsyn till det faktiska utfallet av gällande regler och lagar. De allra flesta inser och anser nog inte att så är fallet när det gäller Ganna. Resultatet av nuvarande regelverk blir trubbigt och drabbar en människa på ett ovärdigt sätt.

Kristdemokraterna har ända sedan lagändringen om den så kallade ”sista länken regeln”, som togs bort av den socialdemokratiska regeringen 1997, motionerat och drivit på för att återinföra denna regel, Vi insåg vilka konsekvenser som skulle bli följden av denna ändring. Lagar och regler som inte når upp till kriteriet om mänskliga rättigheter måste omprövas.

Vecka 25.

Som en uppföljning på förra veckans möte med generaldirektören för Transportstyrelsen besökte jag ett företag i Skåne som sysslar med import av äldre amerikanska bilar. Vid besöket deltog också representanter för intresseorganisationer inom fordonshobbyn. Den verksamhet som företaget bedriver innebär att ett antal svenskar med intresse för gårdagens fordon ges möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det skulle vara en stor kulturell förlust för Sverige om denna och motsvarande seriös verksamhet skulle förhindras eller ha orimliga förutsättningar för sin verksamhet. Vid besöket konfirmerades de problem och de frågor på området, som togs upp vid mötet med Transportstyrelsen.

För gemene man och de flesta politiker är det obekant att fordonshobbyn i Sverige omfattar en halv miljon människor, som direkt eller indirekt berörs av politiska beslut och myndigheters regelverk. Samtidigt tillförs det svenska samhället inte bara kulturhistoria, samhällshistoriska värden och förverkligande av tonårsdrömmar, utan också stora ekonomiska intäkter i form av skatteintäkter, arbetstillfällen och andra inkomster.

Den svenska fordonshobbyn har en lång tradition, som är väl värd att bevara och att värna. Därför måste alla vi som är engagerade hjälpas åt för att upprätthålla denna tradition, var och en utifrån sin situation och position.

Glad Midsommar hälsar jag och Lincoln Twelve 1947.

Till generaldirektören för att tala om veteranbilar

Vecka 24.

I tisdags hade jag och min handläggare Jonathan ett inbokat möte med generaldirektören för Transportstyrelsen. Ärende gällde de stora problem som har uppkommit när det gäller import och registrering av äldre bilar. Sedan den nybildade Transportstyrelsen, som ligger i Norrköping, övertagit registreringsförfarandet från Bilprovningen har återkommande administrativt krångel uppkommit. Skälen är att ett antal orimliga krav för godkännande har införts. Kraven innefattar bl a att man måste kunna visa försäljningshandlingar på fordonet i flera led av så kallad obruten fångstkedja. Andra exempel är chassinummer kontra motornummer och ett antal andra krångliga regler.

Motorhistoriska Riksförbundet har uppvaktat både riksdagspartierna och tillskrivit Transportstyrelsen om denna svårförståeliga byråkrati och orimliga krav. De flesta är överens om att det måste finnas rättssäkerhet, men det får inte gå så långt att fullt legitima registreringar inte kan genomföras på grund avmeningslösa lagar och regler.

Glädjande nog kunde generaldirektör Widlert meddela att styrelsen fattat beslutet att utreda frågorna och se vad som kan göras. Utredningen ska vara klar i oktober i år. Resultatet kommer därefter att behandlas av styrelsen och intresseorganisationerna kommer att ges möjlighet att komma in med sina synpunkter.

Vid mötet kunde jag också framföra ytterligare förslag till vad som bör finnas med i utredningen.

Det är ingen hemlighet att jag under mina riksdagsår har försökt bidra till kunskap om och rimliga regler och villkor för äldre fordon. Ibland ger detta också resultat, även om det inte alltid kommer till allmänhetens kännedom. Resultatet är dock mödan värt.