Två forskare från Victoria University i USA presenterade för en tid sedan en rapport, som påstod att flera av våra sällskapsdjur är rena klimatfarorna. Exempelvis ansågs en större sällskapshund under ett år generera lika mycket koldioxidutsläpp, som en stadsjeep gör under 1 000 mils körning, genom bland annat sin stora köttkonsumtion. En katts utsläpp motsvarar en VW Golf. De mest klimatvänliga sällskapsdjuren är akvariefiskar tätt följda av burfåglar.
Den logiska konsekvensen av rapporten för klimatansvariga medborgare är att välja mellan sin stadsjeep, familjebilen och den kelvänliga labradoren eller i bästa fall avyttra alla tre och nöja sig med en guldfisk. Alternativt kan man inköpa ett fotografi eller tavla på ett omtyckt sällskapsdjur efter egen smak.
För oss politiker finns det också skäl att ingripa med att belägga alla sällskapsdjur med koldioxidskatt efter utsläppsnivå enligt en katalogiserad koldioxidskala för respektive djur och storlek. Undantag kan eventuellt göras för sällskapsdjur som används i nyttosyfte.
Det är också i konsekvensens namn rimligt att de som har stora djur i vilt tillstånd på sina marker erlägger en schabloniserad koldioxidavgift utefter de vilda djurens vistelsetid på sina marker. Som ett alternativ till en schablonavgift kan man ålägga markägare skyldighet att montera GPS-sändare på djuren, som ger mer exakt beräkning av koldioxidutsläpp för utdebitering av avgifterna från förslagsvis Naturvårdsverket.
Den fråga man kan ställa sig är hur långt klimathysterin kommer att drivas innan det sunda förnuftet segrar.
tisdag 24 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar