Bara ett kort utdrag från vad jag sa i den migrationspolitiska debatten under onsdagen.
Jag brukar i mina anföranden återkommande betona vikten av arbete för fred och generöst bistånd i världen. Det är det ojämförligt bästa sättet att förhindra att människor över huvud taget måste lämna sina hem. Ibland tycks det i migrationsdebatten som om det oåterkalleligt måste vara så att människor runt omkring i världen måste söka sin framtid någon annanstans. Det är givetvis välkommet att människor ibland vill röra på sig och pröva nya utmaningar, men det ska väl inte bero på inhumana regimer, korrupta despoter eller ekonomiska intressen?
I ett tv-program som sändes för några månader sedan lyftes frågan om torka i Afrika fram. Den beskrevs som något utanför mänsklig kontroll. Längre fram i programmet visade det sig att regimen i landet hade låtit vattenledningarna förfalla på grund av inre stridigheter, vilket innebar att den berörda befolkningen inte kunde bevattna sina odlingar. Man frågar sig varför inte det internationella samhället satsar på att hjälpa befolkningen och verkar för att regimer inte ska missbruka sin makt på detta sätt.
Ett annat exempel är Afghanistan, där internationell trupp med svenskt inslag försöker upprätthålla ordningen och lugnet så att en demokrati kan etableras.
torsdag 22 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar