Ett erkännande av folkmordet förtjänar en bred majoritet

11 mars.
Dagens stora fråga i riksdagen är debatten om övergreppet i Turkiet av bland annat armenier och vissa syrianer, som pågick mellan åren 1915 och 1923. Ett antal länder har uttalat att man betraktar händelsen, som folkmord. Kristdemokraternas partistyrelse tog i förra veckan ställningen att händelsen ska betraktas som folkmord, vilket etablerad forskning på ett övertygande sätt visat. Rättsligt sett är inte frågan något som politiska församlingar kan besluta om, utan frågan ska hanteras av internationell juridisk kompetens. Med anledning av folkmordet på judar under andra världskriget inrättades Folkmordskommittén 1948. Det blir således ett avsteg från gängse praxis när ett parlament vid en omröstning beslutar en historisk händelse som folkmord. Händelsen i Turkiet inträffade långt innan Folkmordskommittén inrättades. Därmed blir ett ställningstagande i riksdagen ett avsteg från principen om att inte politiskt besluta om en händelse ska fastställas som ett folkmord. Man kan invända att eftersom händelsen inträffade innan Folkrättskommittén inrättades kan ett avsteg göras. I så fall måste man poängtera att ett motsvarande beslut är ett exceptionellt undantag.
Att frågan är känslig i ett utrikespolitiskt perspektiv är lätt att förstå. Det är därför lätt att förstå att ett beslut i riksdagen att Sverige, där vi deklarerar att händelsen i Turkiet var ett folkmord bör ha en mycket bred majoritet bakom sig. Det finns därför inget godtagbart skäl att nu fatta ett riksdagsbeslut med ytterst knapp majoritet.