Tågäventyr till vindkraftstridens Ödeshög

Vecka 48.
Veckans mest händelserika dag blev måndagens besök i Ödeshög. Det som skulle vara måndag blev till slut också tisdag. Orsaken till detta var Sveriges numera berömda färdsätt, tåget.
Sedan tidigare hade jag inbokat ett besök i Ödeshög och kristdemokraternas lokalavdelning i densamma. En viktig del i sammanhanget är att kristdemokraterna fick drygt 30 procent av rösterna i kommunvalet, vilket gör att denna kommun, efter Bengt Germundssons Markaryd, är vår mest framgångsrika ort. Kommunrådet Magnus Oscarsson stod för värdskapet. Efter att ha avrest från järnvägsstationen i Laholms vid niotiden, ankom jag till Lund på utsatt tid. Därefter vidtog en minnesvärd resa, som påbörjades efter minst en halvtimmes försening med X 2000-tåget mot Stockholm och Mjölby. Till det mycket kalla och snöiga Mjölby anlände jag drygt en timme för sent. Huvudorsaken var ett signalfel på småländska höglandet.
En glad Magnus Oscarsson mötte upp vid stationen och färden gick mot Ödeshög, en liten kommun med knappt 5 500 invånare. Besöket inleddes med en träff på Ödeshög mekaniska med drygt 50 anställda. Företaget är ett bra exempel på alla dessa mindre och medelstora företag som är så viktiga för arbetstillfällen i glesbygden.
Efter företagsbesöket fick jag tillfället att möta en lokal förening, som lyfte problematiken med vindkraftsverken för boende i glesbygden. Föreningen hade noterat min motion om skärpta regler och lägre bullernivåer vid uppförande av vindkraftsverk med hänsyn till boende. Man uttryckte sin uppskattning av min motion samtidigt som man informerade om problemen för flera drabbade. Jag påtalade vikten av att det offentliga samhället tar tillbörlig hänsyn i samband med beslut som påverkar människor i hela landet.
Kvällen avslutades med en adventsträff med lokalavdelningen, där man bjöd på julgröt, goda skinkmackor och kaffe med dopp. Jag fick tillfälle att berätta om mitt besök i kommunen och om riksdagsaktuella frågor.
Vid halvniotiden fick jag skjuts mot stationen i Mjölby. Notera att jag skrev mot och inte till. På grund av en nödvändig tankning insåg vi strax utanför Mjölby att vi inte skulle hinna till stationen i tid. Istället ställde färden till Linköpings station dit vi kom i god tid. Väl inne i stationshuset insåg jag att tågresan skulle spåra ur. På anslagstavlan informerades de resande att tre tåg mellan Malmö och Stockholm ännu inte ankommit utan var försenade med flera timmar. Det tåg jag skulle resa med skulle av 23.30 istället för 22.00, som tidtabellen angav.
Emellertid lyckades jag få plats på ett något tidigare tåg, som avgick 23.15. Kraftigt försenad fanns nu hopp om att åtminstone få komma fram vid ettiden. Dessa förhoppningar grusades dock strax utanför Flen, då ännu ett signalfel uppstod. I en och en halvtimme kunde vi passagerare studera en mörklagd banvall upplyst endast av tågets innerbelysning.
Kl. 02.30 kunde härdade tågresenärer kliva av tåget i Stockholm. Slutsatserna som kan dras är att vill man åka tåg måste man ha gott om tid.