Vindkraften och det kommunala vetot

Vindkraften och det kommunala vetot.
Vill du bo under ett vindkraftverk? Det är en fråga som vi nog alla bör fråga oss.
För en tid sedan fick jag skjuts med en taxi från min bostad i Laholm till Ängelholms flygplats. Laholms Taxi, som utförde körningen, har många trevliga chaufförer, som jag gärna samtalar med under färden. Denna gång framkom att föraren var bosatt strax utanför i Hishult. Naturligtvis kom problemen med oljuden från vindkraftverken i området på tal. Problemen i Hishult har blivit nationellt kända och kan symbolisera den konflikt som uppkommer när ogenomtänkta politiska beslut ska genomföras i verkligheten. Många boende i glesbygd har reagerat mot konsekvenserna av hur nya och gamla vindkraftverk allvarligt har påverkat deras boendemiljö. Olägenheter med ljud, skuggor, blinkande lampor är några exempel som nämnts. Försvaret har också reagerat, då det påverkar deras verksamhet.
Riksdagens beslut om ett mål för vindkraftsenergi med 30 TW år 2020 ska nu förverkligas av hugade företag i vindkraftsindustrin. I samband med riksdagsbeslutet gavs kommunerna vetorätt vid uppförande av vindkraftverk, vilket är naturligt med tanke på medborgarperspektivet.
Nu har Energimyndigheten, som har till uppgift att bevaka energifrågor, reagerat över att tillståndsgivning och handläggning går långsamt på olika håll i landet. En anledning påstås vara kommunernas krav på vindkraftsföretagen vid uppförande av verken. Man vill att riksdagen ser över och ändrar reglerna, bland annat det kommunala vetot. Man påstår dessutom att kommuner utövar krav på kompensation från företagen. Detta görs utan att myndigheten kan lägga fram bevis för påståendet.
Det är märkligt hur politiska beslut anses kunna pressas ned på boende utan att man på förhand har utformat regler för etablering som inte allvarligt påverkar dem som ska leva med vindkraftverk upp till 185 meter höga. Istället vill ansvariga myndigheter att en viktig del av den svenska demokratin ska tas bort för att påtvinga kommuner och boende ett ogenomtänkt beslut för kraftigt subventionerad energiproduktion. Vindkraftsindustrin vill naturligtvis tjäna pengar på en ny marknad och önskar därför inga större hinder för att få bygga. Konsekvenserna för de boende kommer av förståeliga skäl alltid att vara sekundära. Givetvis lutar man sig mot riksdagsbeslutet i argumenteringen. Ett argument i debatten som anförs från både politiker och industrin är en undersökning som visar att 86 procent av befolkningen är för vindkraft. Den fråga som samtidigt också borde ställas är hur många som vill bo 500 meter från ett vindkraftverk. Sannolikt hade man inte fått en majoritet för ett sådant förslag.
Seriösa vindkraftsförespråkare tillstår att vindkraft inte kan ersätta vare sig vattenkraft eller kärnkraft. Därmed kan vindkraften enbart betraktas som ett mindre komplement i elproduktionen. Detta bör man också beakta när man vill undanröja det kommunala vetot och inkräkta på glesbygdsbors boendemiljö.