Vecka 25.

Som en uppföljning på förra veckans möte med generaldirektören för Transportstyrelsen besökte jag ett företag i Skåne som sysslar med import av äldre amerikanska bilar. Vid besöket deltog också representanter för intresseorganisationer inom fordonshobbyn. Den verksamhet som företaget bedriver innebär att ett antal svenskar med intresse för gårdagens fordon ges möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det skulle vara en stor kulturell förlust för Sverige om denna och motsvarande seriös verksamhet skulle förhindras eller ha orimliga förutsättningar för sin verksamhet. Vid besöket konfirmerades de problem och de frågor på området, som togs upp vid mötet med Transportstyrelsen.

För gemene man och de flesta politiker är det obekant att fordonshobbyn i Sverige omfattar en halv miljon människor, som direkt eller indirekt berörs av politiska beslut och myndigheters regelverk. Samtidigt tillförs det svenska samhället inte bara kulturhistoria, samhällshistoriska värden och förverkligande av tonårsdrömmar, utan också stora ekonomiska intäkter i form av skatteintäkter, arbetstillfällen och andra inkomster.

Den svenska fordonshobbyn har en lång tradition, som är väl värd att bevara och att värna. Därför måste alla vi som är engagerade hjälpas åt för att upprätthålla denna tradition, var och en utifrån sin situation och position.

Glad Midsommar hälsar jag och Lincoln Twelve 1947.

Till generaldirektören för att tala om veteranbilar

Vecka 24.

I tisdags hade jag och min handläggare Jonathan ett inbokat möte med generaldirektören för Transportstyrelsen. Ärende gällde de stora problem som har uppkommit när det gäller import och registrering av äldre bilar. Sedan den nybildade Transportstyrelsen, som ligger i Norrköping, övertagit registreringsförfarandet från Bilprovningen har återkommande administrativt krångel uppkommit. Skälen är att ett antal orimliga krav för godkännande har införts. Kraven innefattar bl a att man måste kunna visa försäljningshandlingar på fordonet i flera led av så kallad obruten fångstkedja. Andra exempel är chassinummer kontra motornummer och ett antal andra krångliga regler.

Motorhistoriska Riksförbundet har uppvaktat både riksdagspartierna och tillskrivit Transportstyrelsen om denna svårförståeliga byråkrati och orimliga krav. De flesta är överens om att det måste finnas rättssäkerhet, men det får inte gå så långt att fullt legitima registreringar inte kan genomföras på grund avmeningslösa lagar och regler.

Glädjande nog kunde generaldirektör Widlert meddela att styrelsen fattat beslutet att utreda frågorna och se vad som kan göras. Utredningen ska vara klar i oktober i år. Resultatet kommer därefter att behandlas av styrelsen och intresseorganisationerna kommer att ges möjlighet att komma in med sina synpunkter.

Vid mötet kunde jag också framföra ytterligare förslag till vad som bör finnas med i utredningen.

Det är ingen hemlighet att jag under mina riksdagsår har försökt bidra till kunskap om och rimliga regler och villkor för äldre fordon. Ibland ger detta också resultat, även om det inte alltid kommer till allmänhetens kännedom. Resultatet är dock mödan värt.

Generande av Juholt

Vecka 23.

Den senaste tidens turbulens kring Sveriges fortsatta deltagande i Libyen har kantats av rent generande agerande av socialdemokraterna. Deras nye partiledare Håkan Juholt meddelade, innan någon förfrågan från NATO om förlängning av de svenska insatserna, att Sverige ska ta hem alla JAS-plan från Libyen. Några dagar senare kom besked om att några kan tänkas vara kvar. Nu har äntligen en överenskommelse träffats med alliansregeringen om att 5 plan ska vara kvar. Detta flum från Sverige största parti måste anses som generande gentemot andra länder, vilka tar ansvar för att värna den libyska befolkningen från folkmord av landets despotiska ledare Kadaffi.

Från svenska politiker talas ofta stort och brett om hur andra länder ska uppföra sig och agera.

När det gäller det egna ansvaret och medverkan är det däremot ofta långt till beslut.

Kungens nattliga nöjen

Vecka 22.

Den senaste tidens stora mediafokus har ägnats åt kungen, Sveriges statschef. Det är kungens privatliv, som har varit i centrum för uppmärksamheten. Mycket av debatten och intresset rör huruvida han vid något eller några tillfällen besökt nattliga nöjeslokaler. Kungen har nu dementerat flera av påståendena i en intervju. Vad som egentligen är sant eller osant får vi kanske reda på någon gång i framtiden. Det som är märkligt är medias ohämmade tilltro till en före detta kriminell person, som står bakom några av anklagelserna. Dessutom har kungen inte gjort något olagligt. Om, jag menar om, statschefen vid något tillfälle besökt en nöjeslokal, skulle detta vara skäl för att ifrågasätt monarkin eller kungens förmåga att sköta sitt ämbetsuppdrag? I kölvattnet har givetvis de som starkt ogillar monarkin försökt dra växla på debatten och med anledning av uppmärksamheten framföra sina önskningar om republik.

Om kungen hade deltagit i Pridefestivalen, hade då hans omdöme varit klanderfritt? Det hade absolut ansetts mycket klandervärt och omdömeslöst för tio år sedan. Slutsatsen är att allt tyckande är relaterat till vad som påstås vara inne för tillfället. Vilket statsskick som Sverige ska ha är en helt annan fråga.

Sila mygg och svälja kameler är den etiska ledstjärnan för många i media, tyvärr.