Valfrihet på riktigt

I vårterminens sista partiledardebatt framkom med önskvärd tydlighet att valfrihet inte är något som alla politiska partier gillar. Såvida man inte själv från politiskt håll har bestämt vilken sorts valfrihet som man vill se. Risken finns att medborgarna vill ha den valfrihet som inte stämmer överens med politikernas.

Alliansregeringen har infört en rad valfrihetsreformer, särskilt på socialminister Göran Hägglunds område. Valfrihet att välja vårdcentral, LOV (lagen om valfrihet inom äldreomsorgen), apoteksreform för fler apotek, och valfrihet att välja barnomsorg eller vårdnadsbidrag. Listan kunde göras ännu längre.

Just familjernas möjlighet att själva fördela föräldraledigheten och välja barnomsorg för sina barn är mycket känsliga frågor, inte endast för vänsterpartierna. Det till synes självklara att föräldrar vet bäst vad som passar deras barn och familj vid olika tillfällen accepteras inte, utan detta vet politikerna bättre. Detta blir särskilt tydligt när det är fråga om kvotering av föräldraförsäkringen. Här vill flera partier låta sin klåfingrighet få fritt spelrum. Man vet minsann bäst hur mammor och pappor ska fördela dagarna sinsemellan oavsett vad dessa må tycka.

Att kvotera föräldraförsäkringen kan få flera allvarliga och negativa utfall konsekvenser. För små- och soloföretagare kan detta resultera i att välja mellan att verksamheten får läggas ned eller drabbas ekonomiska svårigheter och att familjen inte alls får ut sin rättmätiga del av samhällets stöd till barnfamiljer.

För studerande kan det uppstå motsvarande situation där en nyinköpt och belånad bostad måste avyttras, då familjens inkomst drastiskt sjunker eftersom man är beroende av den arbetande förälderns förvärvsinkomst.

Kristdemokraterna avvisar krav från klåfingriga politiker och värnar familjers rätt att själva bestämma om hur man vill ordna sina egna angelägenheter och utforma sin vardag.